Fördelar gracerna lite mellan denna blogg och den andra, alla helger tillbringades hos kära dotter Anna och käre mågen.
Visserligen anlände jag i rullstol men det hela avlöpte bättre än vi först trodde. Ja allt går på något sätt och med hjälp av fantasi så kommer man på nya lösningar.
Har haft smärtor i höger ben i höst men nog trodde jag att benen skulle bära mig till England. De gjorde de inte, blev ett fall redan på Arlanda och sedan rullstolsåkning både där genom gaten och ombord på planet och så möttes jag av en sådan i Manchester. Efter tre veckor blev hemfärden på samma sätt.
Tack gode Gud för SAS, att jag flyger med dem alltid, de var suveräna, både på Arlanda och i Manchester, det går bättre allt än vad man kan tro, lite oroligt eftersom jag reste ensam, men det fungerade utmärkt.
Tror inte det är någon blodpropp, då hade jag varit död säkert med två resor på 12500 meters höjd, inte artros eller förslitning heller, ledband, menisk, korsband, diskbråck, tja, men troligast en kraftig inflammation i lederna, hade ju tidigare frozen shoulder i båda axlarna samtidigt i 1 1/2 år om det nu var det och nu sitter det i höger sida och ben. Som en reumatisk sjukdom, får se hur det utvecklas men smärtan är något rent outhärdlig när jag stödjer på benet. Skär genom märg och ben som knivar, värre än när halsen skars upp, den blev ju bättre på en vecka med de värsta smärtorna, tror jag, man glömmer smärta fort när den är över. (Det var ju också iofs en konstig infektion och inflammation som brydde doktorernas hjärnor, kanske har något samband allt).
Julfirande blev det i alla fall, Anna arbetade mycket och mågen med, jag var inte till så stor nytta men kunde prata och umgås i alla fall, ett problem som också fick sin lösning var att badrummet ligger en trappa upp, men vi fixade det med.
Anna lagade massor med god mat från grunden, det mår vi alla bra utav, jag kunde sitta och rulla pepparkakor till små bollar att trycka till med gaffel, de blev väldigt goda:-) och en plåt saffransmuffins åstadkom jag också.